Länk till:
Vindskydd för Havsfågelskådning på Hållö
Isabellatörnskata på HållöDen 18 oktober 2008 upptäckte Jan och Stig-Arne en adult hane Isabellatörnskata i en nyponbuske på Kolhagen öster om fyrbostäderna. Fyndet var det första i Bohuslän och det elfte i Sverige. Den vackra törnskatan fanns kvar i fjorton dagar på lokalen. Ett stort antal skådare skjutsades ut med båtarna Hållöfärjan och Hållöexpressen. Bilder.
Vid besöket passade många skådare på att prova vindskyddet på Hållö. Havssulor var mycket vanliga och Brednäbbad simsnäppa, Tärnmås, Gulnäbbad och Grå lira sågs även.
Vindskydd för Havsfågelskådning på RamsvikUtnyttja gärna vindskyddet på Källeberget, strax söder om Fykan. Du hittar dit med hjälp av Soteguidens väganvisning till Ramsvikslandet. Vindskyddet är en enkel vägg av furuplank. Höjden är ca två meter och det är ca fem meter långt. Det står på en ganska stor klipphylla några meter framför den i havsfågelsammanhang välbekanta Källestenen. Vindskyddet ger lä för västliga vindar åt minst tio personer som vill havsfågelspana ut över Soten.
Toppskarven fortsätter öka
Sen hösten 2002 ökar antalet Toppskarvar stadigt i Sotenäs kommun. Arten har funnit sig tillrätta i ytterskärgården, längst ut i havsbandet. Flest ses på vintern i området väster om Ramsvik. Under hösten 2005 ses ca 30 individer stationärt i Haby bukt. Fåglarna fiskar i den grunda bukten och torkar vingarna på Stövelskär och småskären i närheten. Om man söker efter de små Toppskarvarna bland de större Storskarvarna på ett skär, är det bra att veta att de oftast står för sig själva, nära vattnet.
Toppskarven ökar även söder om Soten. Men de är inte så många som i det svenska kärnområdet mellan Koster och Väderöarna. Spridningen till Sotenäset har varit långsam för där finns inte samma typ av stor ytterskärgård som i Väderöarkipelagen. Trots detta påträffades ett bo på Soteskär sommaren 2004. Boet låg vid Sotenäsets enda Storskarvkoloni och fyndet blev Sveriges första kända häckning. Toppskarven är annars en pelagisk art som kolonihäckar i fågelberg runt Atlantkusten, -och det påverkar och styr valet av övervintringsbiotop.
Artkaraktärer:
Toppskarven skiljs från Storskarven på sin mindre "ejder" storlek. Vanligast är de bruna ungfåglarna. En bra karaktär på nära håll är de typiskt ljusgrå fötterna. De vuxna fåglarna är svarta och får sin huvudtofs på vårkanten. Halsen är smal och huvet är tydligt avsatt. Pannan är hög, näbben är tunn och ser ut som en penna som stuckits in i en apelsin. När de flyger ser man den runda och trinda ölmagen. Storskarven har platt mage. Toppskarvar har högre vingslagsfrekvens och glidflyger inte lika ofta som Storskarvar. När Toppskarven lyfter från ett skär så tappar de snabbt höjd och flyger nästan alltid vidare lågt över vattnet. Tydligen har de sämre lyftkraft jämfört med Storskarven som för det mesta flyger högre upp. När Toppskarven söker efter föda så hoppar den nästan upp ur vattnet innan den dyker.
Copyright © Jan och Ing-Marie Artursson år 2001.
Skicka gärna e-post till oss! Adressen är: soteguiden@telia.com
Senast ändrad: 2008-11-25
